Läs mer om Tor Claessons böcker

Featured Post

Jag kommer att göra som Astrid Lindgren - bryta mot språkreglerna!

[Varning för ett skrivtekniskt blogginlägg! Kanske inte särskilt underhållande!]

Dialoger. Jag älskar att skriva dialoger. Få saker är lika tillfredsställande som att simulera kommunikationen karaktärer emellan. Det är liksom i dialogerna som karaktärerna får verkligt liv. Det är där, i samspelet med varandra, som deras karaktärsdrag verkligen tar form. Det är dessutom i dialogerna jag kan göra livet surt för dem, genom att introducera små missförstånd. Fantastiskt underhållande för den som tycker om att leka gud!

Det senaste dygnet har jag dock inte haft det minsta roligt i mitt dialogförfattande. Tvärtom har jag våndats rejält, vilket beror på att jag har försökt anpassa dialogerna i Oxvältarna: Spelets början till de skrivregler som svenska språkrådet (och min lektör) förordar.

Kanske låter det dumt att inte anpassa sig till rådande skrivregler, men hear me out. Jag har använt mig av något som kallas för invävd dialog, vilket är när både dialog och vissa tillhörande beskrivningar läggs i samma textstycke. Det är vanligt engelskan, och författare som Steven Erikson, Steven King och George R.R. Martin använder uteslutande invävd dialog (så även i översättningarna till svenska). Enligt svenska språkrådet är detta dock inte tillåtet för den som skriver på svenska. Då bör repliker och beskrivningar istället läggas i separata stycken. (Astrid Lindgren har dock struntat i dessa regler - hon använder, i varje fall bitvis, invävd dialog i Ronja Rövardotter)

Det låter kanske inte som någon stor sak, att gå från det ena till det andra, men det har det visat sig vara. I två dagar har jag kämpat med dialogen i ett enda kapitel, och fortfarande är jag inte nöjd. Vissa saker har såklart gått bra att justera, men i andra fall har det varit direkt destruktivt. Små fina nyanser som tidigare funnits har jag varit tvungen att antingen ta bort - eller ge för stort utrymme (genom att tillägna dem ett helt stycke).

Efter mycket om och men har jag därför beslutat mig för att behålla mina invävda dialoger. För att de, i mina ögon, bidrar till att göra boken bättre. Om jag hade haft för avsikt att skicka manuset till något större förlag, som kanske lägger en värdering i valet av format, skulle jag sannolikt ha resonerat annorlunda. Nu när jag ska självpublicera känns det dock rätt att göra såhär. Att skriva boken på det sätt som jag tycker blir bäst.

****

Intresserad av skillnaden mellan invävd dialog, och det separerade format som rekommenderas av svenska språkrådet? Kika nedan på två exempel ur det kapitel som jag har brottats med.

Exempel på invävd dialog

  ”Jag visste inte,” ursäktade Elise, som backade undan från sergeanten. Hon tyckte inte om hur han tornade upp sig över henne. Plötsligt hotfull. ”Jag ville bara… bara veta mer om oss.”
  ”Om oss,” suckade sergeanten, som lika hastigt som hade brusat upp sjönk ihop till sitt vanliga jag igen. Fortfarande stor och skrämmande, men inte längre hotfull. ”Du är verkligen något du. Jag glömmer bort att du tillhör en annan generation. Det är inte många från din stad som känner någon tillhörighet med oss. Jag hoppas att din generation blir annorlunda. Vi var tiotusen när vi gick in i staden. De bästa i imperiet. Vi blev nära nog slaktade av den folkmobben.”

Här sätts allt en karaktär säger, och allt vad den gör medan den säger det, på en och samma rad. På så sätt kan små förklaringar göras, samtidigt som det hela tiden är tydligt vem som det är som säger eller göd någonting.

Exempel på svenskformaterad dialog

  ”Jag visste inte”, ursäktade sig Elise.
  Hon backade undan från sergeanten. Hon tyckte inte om hur han tornade upp sig över henne. Plötsligt hotfull.
  ”Jag ville bara… bara veta mer om oss,” fortsatte hon.
  ”Om oss”, suckade sergeanten.
  Lika hastigt som han hade brusat upp sjönk han ihop till sitt vanliga jag igen. Fortfarande stor och skrämmande, men inte längre hotfull.
  ”Du är verkligen något du”, fortsatte han. ”Jag glömmer bort att du tillhör en annan generation. Det är inte många från din stad som känner någon tillhörighet med oss. Jag hoppas att din generation blir annorlunda. Vi var tiotusen när vi gick in i staden. Kejsarens bästa. Vi blev nära nog slaktade av den folkmobben.”

Här sätts alla repliker (tillsammans med "sade") på egen rad. Beskrivningar av vad karaktärerna görs sätts sedan på ny rad, och så vidare. På så sätt blir det förvisso lättare att läsa replikerna, men samtidigt blir det desto svårare att hålla reda på vem som säger vad (fler "sade" eller "fortsatte" behövs).

Kommentar kring exemplen

Exemplen illustrerar ganska tydligt hur man skriver dialog på de båda sätten. Vad man ser i dessa korta exempel är dock inte hur röriga vissa av mina längre dialoger blir när separering görs överallt. Det blir kort sagt svårt att förstå vem som säger vad, och vem som gör vad - och varför.

****

Tycker du att det här inlägget var intressant? Vill du att jag ska skriva mer om mina funderingar kring skriv- och redigeringsprocessen? Kommentera gärna!
Adbox

@templatesyard